Mikael Wiehes 116:de dagdröm Lyrics

Det började på morgonen. Det var en all'es vanlig dag.
Jag kila' in på Tempo, för att handla en bit mat.
Döm om min förvåning, när det plötsligt står en man
med en batong emellan tänderna och en pistol i varje hand.

Jeg blev klart all'es vettskrämd. Jag börja' ropa på polis.
Då släppte han batongen och sa: "Hoppas, att du trivs.
Men jag vill, att du skal veta, att lagen det är jag.
Här skjuter vi för att döda, ifall nå'n snattar en banan."

Jag sa: "okey, jag ger mej. Du är väl högsta hönset då.
Men maka på dej lite va', för du står, där jag ska gå."
Då blev han som förvandlat. Han fick väl nå'n sorts kris.
Han låste in mej i en frysbox och sprang och ringde på polis.

När dom äntli'n kom och öppnade, då var jag alle's stel.
Jag kunde inte röra varken armar eller ben.
Då sa dom, att jag gjorde våldsamt motstånd mot polis.
Dom tog mej till arresten, för att tina upp mej på snutars vis.

På en bänk satt fjorton fyllon med bindor och bandage.
Dom hade "snubblat" allihopa i polisernas garage.
Men jag sa så karskt jag kunde: "Jag vill tala med min advokat."Hoola Bandoola Band - Mikael Wiehes 116:de dagdröm - http://motolyrics.com/hoola-bandoola-band/mikael-wiehes-116-de-dagdrom-lyrics.html
Då sa dom: "Grabben, vi har sex timmar på oss.
Vi ska nog fan se till, att du blir spak."

Och se'n tog dom mej i hissen upp till högsta våningen
och bad mej ta en riktigt noggrann titt på utsikten
"Du har väl hört talas om Italien?" sa dom, "där dom inte spiller krut.
Är det så, galoscherna inte passar, kan du få hjälp att hoppa ut."

Jag bekände allt jag kunde. Ja, det har aldrig gått så fort.
Jag bad dom om förlåtelse för allt jag inte gjort.
Jag lova' dom, att bättra mej och sa, jag skulle bli polis.
Dom släppte mej på stubben på grund av bristen på bevis.

Så var jag åter fri på gatan men det kändes som en bur.
För överallt i portarna stod det deckare på lur.
Och på taken spana' kamrorna, som gamar efter rov.
Fast jag visste jag var oskyldig, så hade jag fått nog.

Så jag rusa' ner mot hamnen det snabbaste jag hann.
Och jag hörde, hur dom flåsa' mej i nacken, när jag sprang.
Men jag hoppa' i en eka och styrde ut från land.
Jag snyftade av lycka, när jag sikta' Köpenhamn.