De Tre Musket?rerna Fr?n Fagersj? Lyrics

Jag ?r en mycket ensam man
Som f?rlorat allt man f?rlora kan
Och nu sitter jag p? marken och f?rbl?der
Jag har mist min kvinna och min sj?l,
Och min framtid slog jag sj?lv ihj?l
Och ig?r f?rsvann dom som en g?ng var mina br?der
Jag har ljugit mot b?ttre vetande
Jag har tummat p? min tro
Nu ?r jag d?md till ett evigt letande
Efter n?n som kan tro p? mitt ord
S? f?r mig blir det aldrig n?n ro

Jag t?nker p? att ?ren g?tt fort
Sen jag och mina v?nner slog oss ihop
F?r att gemensamt sto emot det yttre trycket
Och vi var en f?r alla och alla f?r en,
Och vi v?xte ihop om gemenskapen
Och v?r solidaritet stod ocks? pall f?r alla rycken
S? v?ra kvinnor fick st?pas I samma form
Tills dom inte kunde avvika
Tills dom samst?mmigt erk?nde gruppens form
Om at lyckan ?r att va lika
Tills bakom v?ra murar ingen kunde kika
Vi fj?rma oss snart ifr?n v?rkligheten
Ja, vi uppgick helt I f?rtr?ffligheten
Tills vi kunde tala bara med varandra
Men utan intryck utifr?n
Med en v?xlande k?nsla av at folk ?r sp?n
Har man ingen chans att hj?lpa n?gra andraBj?rn Afzelius - De Tre Musket?rerna Fr?n Fagersj? - http://motolyrics.com/bj-rn-afzelius/de-tre-musket-rerna-fr-n-fagersj-lyrics.html
Men I det l?ngsta g?dde vi myten
Om at vi aldrig kunde skiljas
Och om att samh?righeten tryter
S? ?r det utslag av d?lig vilja
Men I sin missn?jdhet g?r man g?rna andra illa

S? n?r de f?rste av oss ville sl? sej fri
S?ka skapa sej ett meningsfullt liv
Blev vi andra, I k?nslan av os?kerhet, desperata
S? vi enades snabbt mot v?r utbrytare
Och f?rklarade att hon inte var I st?nd att se
Att talet om andra v?rlden tar slut p? gatan
Men n?r vi ?nd? f?rlorade greppet
Och pl?tsligt stod d?r s?rade
Gled v?r hycklarmoral bort fr?n skeppet
Och dolkst?tarna blev allt h?rdare
Och inget nederlag har n?nsin varit sv?rare

V?ra konstgjorda band klipptes av p? en natt
Och vi skrek h?gt av ?ngest f?r natten var svart
Vi hade aldrig trodd att det fans n?nting d?rute
Nu bleknade talet om samh?righet
Till att bli en f?rv?xling med lojalitet
Och sj?lsliga inavel sl?pades ut I ljuset
V?ra invanda rutiner
S?g ut precis som dom som en g?ng f?rt oss I hop
Och v?ra in?tv?nda strider
Var alla en del av en h?rklyvnadskvot
Tills vi sj?lva till slut blev v?rt eget st?rsta hot